Denna helg har min muskulösa(läs muskellösa) kropp fått röra på sej mer än den gjort på många, många år. Det började med snöskottning av vårt hustak på fredagen. Vi började halv ett och slutade fyra. Redan då kände kroppen av sviterna efter den fysiska aktivitetsutövning den så sällan får erfara. Men det slutade inte där. I lördags begav sej fyra femtedelar av familjen Liedgren mot skidbacken och med min nya utrustning utövade jag skidåkning som får Anja Pärsson att framstå som en amatör. Proffsåkningen fick dock konsekvenser i form av ganska mycket träningsvärk lite här och var. Idag är det nästan fysiskt omöjligt att gå längre än till garageuppfarten, sätta sej i bilen och styra fordonet vart jag än ska. Vare sej det är till postlådan eller in till staden.
Något som inte gör att återhämtningen går snabbare är att jag inte stupade isäng förrän halv tre inatt och steg upp klockan sex i morse eftersom jag trodde att jag skulle jobba. När jag väl tagit mej till jobbet så visade det sej dock att så inte var fallet. Bittert och underbart på samma gång, då jag förlorade de ca 1800 svenska kronor som jag räknat med, men fick ju istället åka hem, ta på mej mjukiskläderna och försöka kurera min sargade kropp med en kopp kaffe och nyhetsmorgon. Det var inte fy skam även om en god natts sömn nog hade varit ett bättre alternativ.
Ikväll tar jag mej an de cheez balls som jag bytte ut mot Olles igår.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar